fetto

min pojkvän ligger och sover här brevid som en tönt, vi ska åka till mina föräldrar idag.
Imorgon ska jag börja banta för jag har blivit SÅ JÄVLA FET. seriöst mage.
så imorn börjar jag med cambridges äckliga drycker. Hejdå

Sommar

Jag vill ha sommar,jag vill ha sommar så hårt att det kryper i skinnet. Jag vill ha dreamhack sommar eller egentligen vilket typ av Lan som helst,bara det är på sommaren. När drösen med alla människor tagit bort sina svettiga händer från tangentbordet och gått och lagt sig,då vaknar jag till liv. Jag tar med mig datorn ut och ser solen gå upp, Jag ser sverige vakna från sin sömn och ta nya tag för den kommande morgon ruschen. Fåglarna vaknar snabbt till liv och allt eftersom susar fler och fler bilar förbi på motorvägen nedanför.

Folk brukar oftast glömma att leva i nuet och endast längta efter kommande sak eller period. Och såfort den händelsen är över längtar de till nästa. Men på sommarn är jag inte sånn. På sommarn brukar jag gå ut till poolen endast för att se det långa gräset som de kallar ogräs skapa en så vacker bild med de gröna storvuxna träna på andra sidan grusvägen. På sommaren brukar jag stanna upp för att känna vindbrisen smeka min kind när mina bara fötter flyger över hoppar över marken.

Jag har en hund också. På morgonen när jag vaknar upp i det lilla paradiset som är ett helvete på vintern tar jag med henne ut och sätter mig på min favoritplats. Jag sätter mig på en gunga med lurar över öronen och ser upp på de gröna väggarna som träden skapar omkring mig. Den här platsen får mig alltid på bra humör, den peppar mig alltid när jag känner att jag tappar hopp på saker och ting. Jag har en vän där. Att kalla henne min bästa vän låter inte tillräckligt,hon vet allt om mig och har kännt mig väl sedan vi var fem. Vi har aldrig varit så känsliga av oss tillsammans, vi har satt oss på våran plats och sett världen ur en bra vinkel. Hon får mig alltid att tänka att saker och ting faktiskt ordnar sig. Saker ingen någonsin skulle tro på förstår du så enkelt. Våran relation är precis som den ska vara efter tretton år. precis som den ska vara.

Hela området skrattade smått åt min gamla moppe som lät som ett åskmoln,hela området skrattade alltid smått åt mina klumpigheter och sårskorpor,Det är typiskt Jennifer. Ibland flyr jag i 180 från den personen men ibland är det skönt att komma hem till mitt lilla paradise/helvete och hitta tillbaka till rötterna,medicin för själens stress.

En stor tragedi hände en sommar för några år sen mig och mina syskon men den hindrar inte den vilkorslösa kärleken jag känner för sommaren. Det var inte sommarens fel,det var inte solens fel.

När jag går ner för den lilla backen går jag förbi hennes hus.det ligger precis bredvid mitt och det var så våran historia tog en början,men vart tog den slut? Jag måste missat det helt eller så accepterar jag att tiden slet i oss åt vartsitt håll och tillslut isär. Men för mig har du alltid en säker plats,precis som hon ovan kan jag inte kalla dig en bästa vän för du har en större plats än det. Jag minns det som igår. När jag lät mina bara fötter traska över stenarna från din tomt till min ropade du "Imorgon blir vi bästisar". Jag minns att du älskade att ha på dig dina bröders kläder och ärret på din kind. Riven av en katt tror jag. Du föll men du klarade dig och sen föll du igen fast på ett annorlunda sätt. Då var jag så rädd att jag skulle förlora dig att jag började stöta bort dig,förlåt. Minns du dagen i skara? Jag minns hur glad du var över att du hade vaknat pigg för att du hade sätt fram emot det,jag hade ingen aning. Men jag hade inte en aning om någonting,det tror jag egentligen inte någon av oss hade.
Men det var sommar då,mitt liv blir så mycket enklare då. Jag skyller mig själv på Vintern.



whatever

Ingenting känns rätt längre, jag mår bara skit.

take care.


Talib kweli 2009. Found some old pictures


det var en riktigt tung kväll! I had a really great night! It was only the second live show
I had ever seen,so it was magical for me!

japp, jag lever.

Vet att jag inte har skrivit på väldigt länge, och ja jag är sämsta bloggaren EVER.
Min dag har varit störtskön, vaknade vid tolv sen vid två köpte jag och Limpan mat och andra onyttigheter.
Sen drog han och spelade in så jag satte på TRASSEL, och ja fyfan. Jag älskar animerade filmer med inslag av typ vuxen Ironi om ni fattar? och det var en sånn film fast även för barn liksom. Sällan den görs sånna här disney filmer nu förtiden,senaste var ju Prinsessan och grodan men jag måste säga att båda de överträffar fan de gamla disney filmerna RIKTIGT hårt. och jag vet att det finns folk som säger "neee ALDRIG" men face it bitch, du säger bara så för att lejonkungen,ariel osv är KLASSIKER.

funderar på att lägga mig och läsa lite också snart, har läst ut tre av böckerna i HOUSE OF NIGHT på en vecka, fyfan vad man fastnar. Känner mig lite som Zoey ibland haha fast inte blodtörstig då(eller?;)

tänkte lägga in en bild på min pojkvän bara för jag tyckte han var väldigt söt idag.
sen får ni en bild på mig med för att jag är så förbaskat snygg! :)



EN TÄVLING, 35 000 KR LOTTAS UT!!!!

Ja tiden har gått och denna blogg fick inte en så bra början som vi alla hade hoppats på?
vet att ni hade förväntat er att jag skulle tagits kissies place in the spotlight efter 2 timmar
och att jag kanske skulle bott i lasvegas vid detta lag och ha en 7 årig son.
men tiden gick inte tillräckligt fort men visst fan kommer jag vara Maria montzami (vet inte riktigt vad hon heter)
en dag iallafall.
Har börjat med ett par fiskar och införskaffat mig en dubbelsäng.

Killarna sitter och spelar donkey kong på nintendo Wii här bredvid mig och jag bara sitter här.
Känner mig istortsätt som en CSI-agent tom på information.
På torsdag åker vi till härnosand. Min kusin ska gifta sig på nyår, kommer bli riktigt kul.
men jag har inte hittat en klänning än.

Ska ha en tävling tänkte jag?

35 000 Kr till den som komenterar min blogg lika många gånger!
(obs! ring inte till skvallerbloggarna och klaga om inte pengarna kommer fram, dåligt väder;)

KOMENTERA PÅ DÅ!!!

SNART JULAFTON!

Japp, har inte bloggat på ett tag. Varför?
jo för att jag har haft väldigt mycket jag har..
NEJ JAG SKA INTE LJUGA, jag inte gjort ett skit.

Mina fiskar har fått massa nya barn. Alla heter Gemet.
Jag har spelat hela natten, så jag somnade dirr närjag kom hem från skolan
och vaknade vid halv nio. tänker inte säga att de va fel för jag kommer
göra precis samma sak inatt!!
Om jag ens vaknar till, är fortfarande väldigt död.

Idag var det JBMA. John bauer NÅNTING awards. fyfan?
förr brukade det vara svin bra med skit roliga filmer och allt
i år var det säkert 200000 bildspel där folk hade gjort bildspel som handlade
om någon jävels jobb osv. jag somnade,Linus somnade.

Iallafall för någon dag sen gjorde jag en druid, köpte nytt acc osv.
Är 32 och när denna morgon börjar ska jag iallafall vara 37.
Folk tävlar jämt i WOW om vem som lvlar snabbast, vad fan spelar det för roll?
Jag tar hellre min tid och lär känna karaktären till fullo.

ska försöka styra någon lokal att fixa Lan till lovet OCKSÅ. ni vet inte hur många gånger jag skrev om det där också innan det blev rätt.

en fråga bara.. Har någon av er fått någon julkänsla? jag har inte fått någon ur huvudtaget
det enda som ger mig en glimt av jul i hjärtat är coca-cola reklamen.

PEACE


Nu ärjag kissnödig men alldeles förlat för att göra något åt det
så jag pissar i akvarimet, ciao


var med och tävla! :D

118218 Gratis nummerupplysning - Vinn fina priser!!

118218 är Sveriges kostnadsfria nummerupplysning som inte kostar mer än
ett vanligt lokalsamtal.

Från och med 2010-12-07 tom 2011-01-31 så har alla som anmäler sig chans
att vinna fina priser från 118218

Det enda du behöver göra är att:

- Kopiera den här tävlingen till din blogg

Skicka sedan ett mail med länken till inlägget i din blogg samt namn,
telefon och adressuppgifter till [email protected] så är du
automatiskt med i utlottningen av:

1 vinnare av ett Playstation 3
1 vinnare av ett presentkort på 500:- från Ticnet
5 st vinnare av 2 st biobiljetter var

Ta chansen och vinn med 118218. Mer information och presentation av
vinnare hittar Ni på www.nummerupplysning.se

Extra stora chanser att vinna om Ni blir ett fan av
www.nummerupplysning.se på Facebook.
http://www.facebook.com/pages/wwwnummerupplysningse/156437753693

* Eventuell vinstskatt betalas av vinnarna

VÄLKOMMEN ÅTER!

Hej!
Förlåt att jag har varit lite off.. har varit och hälsat på mina föräldrar i Kumla.
har varit mysigt och har nog aldrig ätit så mycket haha fast endå ingenting.

ska snart gå och handla lite igridienser för ceasar sallad!
älskar det haha men slänger in en bild jag tog i fredags då jag var ute
och det blev KAOOOZ har aldrig frysit så mycket om fötterna.
trodde att tårna skulle trilla av när jag tog av mig skorna när jag kom hem..


godermorgon!

nu är jag vaken och jag ska börja göra mig iordning om en timme!
ska möta amanda på stan sen och dra vidare till Irma.

Irma har fyllt arton så vi ska fira henne på krogen osv:)

nu hoppade fjollan in i duschen och jag ska nog ta mig en öl haha
ja redan!!

bloggish senish, kanske slänger in en sånn där video då också! :)


puss och peace

And Im lyin' here again.

Har fått jätte svårt att sova på senaste tiden.
Det är inte det att jag inte vill sova utan det går bara inte.
hur trött jag än är så tä.nker jag för mycket vilket resulterar i ingen sömn.

Min pojkvän gör massa konstiga ljud när han sover.
grymtar såfort jag rör honom som en liten pöjk.

Jag saknar min familj och min HUND så otroligt mycket.
varje gång jag brukade komma hem så låg hon alltid i soffan
och med ansiktet lutandes mot soffstödet eller vad det heter.
så när hon lyfte på huvudet när man kom hem så var hon helt sne i ansiktet.
så sprang och fram och vifta på hela kroppen och såg ut som en efterbliven hamster ungefär.

typ som min lillebror, jämt när han var yngre somnade han alltid på tangentbordet
så han brukade vakna upp med bokstäver på kinden eller i pannan.
Den killen kunde sova vart som helst, han somnade till och med på en stol i våran sommarstuga.
 
damn, I really love my fam..

har ont i huvudet,ska ut på krogen imorgon. hm.

lite nattskit allihopa, ni får ha det så bra! redan nu de första dagarna har jag haft 80-90 unika läsare.
Men ingen jävel komenterar ju?

säger såhär
startar en tävling där ni kan vinna 30 000 kr, allt ni behöver göra är att läsa min blogg i 25 år
så tar vi upp vinnaren då! ;)


Örebros hiphop arena

Ja, vad har vi i örebro att vara stolta över.
folk inom hiphopen som kommit långt.

finns säkert många innan min tid därför ska ni inte ta detta super seriöst och aggra som in i helvete.

Men en kille som verkade lägga ner ett tag efter ja nu minns jag inte ifall det var ett mixtape eller en skiva haha men ja haha det är kodie. Han håller på att komma tillbaka igen. När man slutade höra musik av honom blev jag ganska så ledsen eftersom dels han var lite av en inspirationskälla för mig i början då jag började rappa. Plus att är man inte från STHLM/GÖTEBORG/MALMÖ är det lite svårare att ta sig in i ringen. Men det gjorde han och sen blev det tyst. Men nu verkar det som slagen jobbar sig underifrån i ringen då han kliver upp igen.

vi har även en av sveriges GRYMMASTE DANSARE. eve, för grym. Jag har inte sätt henne dansa så jätte mycket hiphop men dancehall. Men alltid lika förundrad när hennes små tjejer uppträder, hon lär även ut dancehall och så i vivalla tror jag. Ni borde checka henne när ni är i örebro faktiskt.

sen har vi den wacka sidan, med folk som leker kända,leker souljaboy och ljuger.
räknas det ens som hiphop?

men annars tycker jag att hiphopen i örebro har stigit jävligt mycket de senaste åren. förut var det mer en rockstad. hiphopen är dock fortfarande inte helt accepterad som kultur bland det svenska folket vilket är synd. dom försöker kväva någonting som skulle kunna göra musik-revulution. punkt.

Denna novell skrev jag för tre år sedan

När nånting händer, en olycka tillexempelt, så skadas man alltid på något sätt. Om det inte är fysiskt så är det psykiskt. Man förändras som person och ser hela världen ur en annan vinkel, en andra chans kallar många det. Jag och andra sidan kallar det tur. jag slutade tro på andra chanser i samma sekund som jag såg blodet rinna ner för hennes huvud, jag tappade  tron samtidigt som jag såg en 11årig flicka ligga och flyta livlöst i vattnet. Man kan bara beskriva men ordräcker inte. Man blir inte medveten om risker föränn nånting verkligen inträffar.


Jag visste aldrig att en plats som man älskar så högt kan skada en så djupt. Jag visste inte heller att mina säkra platser gick att bryta upp. Jag visste inte mycket. Man försöker återgå till sitt liv men allting sitter kvar i bakhuvudet och gnager på än tills man blir galen, man försöker återgå till det vanliga men man är inte normal längre.Jag brukar sitta och titta på mina vänner när de skrattar och känna mig utanför inte utanför på det sättet att ingen är där men på det sättet att ingen förstår. Jag sitter utanför deras glas fastänn de så hårt har försökt att ta mig igenom. Jag vill men när man väl är medveten om allt kan man inte bara glömma det.

Jag brukar sitta och titta på dem och tänka för mig själv. De är så ovetande, så ovetande att de tar risker hela tiden. De har ingen aning om att på den där fem minuters bussresan till skolan kan faktiskt chaffören råka somna och krocka. Råka, det ordet hänger ihop med olycka. Ingen ville att de skulle hända alla gjorde bara något litet fel, en olycka. Många tror att jag alltid är likaglad som jag ser ut att vara medans vissa säger att jag tänker alldeles för mycket. Jag har alltid haft lätt för att bli sårad tror jag, har lätt för att lita på personer. Har för lätt för att tro att varje människa är underbar.

Många personer som haft nån de älskar och sen blivit lämnade brukar säga något i stil med "jag kunde inte känna min egenkropp om jag inte hade hans armar runt mig, jag kunde inte sova utan att höra honom andas, och nu när jag vaknar upp är allting så hemskt" Men det finns värre saker att vakna upp med. som verkligheten. Jag har blivit sårad mycket, varje människa har kommit mig nära inpå och sen försvunnit. Men alla människor gör misstag jag slutar bara inte göra mina. Det finns många som har det som jag, det finns många som har det värre. Det finns många som kollar sig i spegeln och ser en person men när dom väl ska sätta fingret på det så är dom inte spegelbilden längre. Om en person frågar mig "vem är du?" vet jag inte längre vad jag ska svara. Jag brukade sträcka fram handen glatt och säga "mitt namn är Jennifer" jag svarar alltid lite hastigt numera mitt namn. denna fråga får mig alltid att tänka...

Jag bor i Åbytorp, det är en ganska mysig del. fast som ganska många andra grannskap har det den perfekta ytan jag brukar kalla det att leka trevlig. underytan beter sig de flesta ganska mycket som tonåringar fortfarande. De snackar skit och hittar på saker och överdriver och sprider vidare. Detta har gjort att min pappa har avbrytit kontakt med ganska många grannar. Vi är inte som dem. min pappa säger alltid att mår nån dåligt så löser vi det inom familjen, för vi är starka tillsammans. Vi behöver ingen annan. Min pappa har lärt mig mycket, han är en stark person och vet vad som är rätt och vad som är fel. Han brukar säga att det finns bara rätt och fel, svart och vit. Ingen gråskala som folk säger. Jag har en vis pappa medans jag har en mamma med ett hjärta av guld, även fast hon använder sig utav "gråskalan" ganska ofta. t.ex om man frågar ifall det regnar så säger hon "Nej, bara lite". jag menar, då regnar det ju endå?  vi är en stark familj, min lillasyster föddes med envishet min bror med fantasi. Vi är anorlunda vilket jag tycker är bra men det kan kännas konstigt även. min pappa är född i Liberia och min mamma i sverige det betyder att från min pappas sida har jag afrikansk släkt och från min mammas sida har jag svensk släkt. När jag är med min pappas släkt känner mig anorlunda även fast de tar emot mig med de varmaste famnarna, likaså min mammas. Jag är ingen helhet så men jag är en person. Jag skulle kunna göra framsteg inom rasismen. Jag skulle kunna visa dem att jag är en blandning men jag är endå en person, jag skulle kunna visa rasisterna. Jag tror att om jag tror på mig själv skulle jag kunna klara av en hel del. Jag tror att varje person har något specielt slags uppdrag i livet, Jag vet inte vad mitt är.

 Jag funderar så starkt på det att jag glömmer så mycket annat. Jag glömmer att lägga märkte till hur söt min lillasyster egentligen är när hon sitter och tittar på TV. Jag glömmer att säga till mina föräldrar att jag älskar dem varje gång jag ska någonstanns jag glömmer att kolla till min lillebror. Istället försvinner jag ut på gatorna och går i tystnad samtidigt som jag hör musiken dunka i mitt huvud. Jag tänker och jag tänker, men kommer egentligen inte fram till någonting vettigt. Folk säger till mig "men du är femton år du har så mycket av ditt liv kvar" men hur kan de säga det samtidigt som skolan ber mig välja jobbinriktning i 9an, hur kan de säga det samtidigt som de sitter och säger "livet går så snabbt". Jag hatar när folk säger att de vet vad jag tänker, vad jag tror eller vad jag känner. t.ex "du tror att du är så" osv. De har ingen aning om vad jag tror och vad jag tänker och jag har ingen aning om hur de lever eller hur de känner. Därför brukar jag sitta och studera folk när de är koncentrerade, jag brukar tänka mig hur deras liv ser ut, bygger upp ett liv åt varge person. Fast jag antar att jag har för mycket fritid. Alla försöker överleva på sitt sätt och alla har sitt eget sätt att leva på. du kan dö på många sätt men du kan bara leva på ett, du måste komma på det annars kommer allt bli för jobbigt. Drömmar är ofta det skönaste i livet och den som inte kan drömma och vars själ inte drömmer sig bort i , han kan inte heller bli något stort. Våran klass är den mest stökigaste klassen på skolan. Hur många gånger har vi inte hört det. Men endå tycker jag om de så otroligt mycket. De är folk som vi som kommer bli någonting, jag vet det, jag känner det på mig. Alla är så viljestarka och alla vill höras. Även fast det vart svårt att jobba på sina betyg i den klassen jag har är varje person underbar och jag kommer sakna dem så otroligt mycket. Alla är sin egen och alla är speciela det finns ingen som är den andre lik. Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till.Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.Att du gör dig liten tjänar inte världen, ingenting är upplyst med att krympa så att andra människor känner sig osäkra omkring dig. Meningen var att vi alla skulle skina som barn gör. Det finns inte bara i vissa av oss utan det finns i alla. Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra människor tillstånd att göra samma sak. När vi frigörs från våran egen rädsla frigör vår närvaro automatiskt andra.

Jag ska försöka så gott jag kan, jag ska utveckla mig själv så gott jag kan.
Jag ska fortsätta göra det bästa av läget, jag ska fortsätta vara jag.

Mormor. Där eller här,alltid i mitt hjärta

Alla har olika synvinklar på livet. Jag själv brukar oftast få en konstig känsla när jag kommer till nya kvarter. För alla verkar de påminna om ett ställe jag älskade,en person jag älskar. Lukterna cirkulerar in genom näsan och ut igen när jag stoppar tiden och låter minnena skölja över mig likt en våg som rullar in mot stranden. Alla årstider gör sorgen starkare, för det verkar inte finnas någon av alla perioder som inte hör ihop med denna älskade person.
En person som har varit med och format mig till den jag är idag, en person som utan att köpslå lyckats äga mitt hjärta. ord brukar ligga och vila på min tunga men när det gäller henne verkar det inte finnas ord som riktigt beskriver. Trygghet, är ordet som står på skylten, fastspikad på dörren inuti mitt huvud. Dörren till minnena,lukterna och glädjen med dig. Men numera verkar det inte finnas någon trygghet i denna värld längre, vart jag än vänder och vrider kommer jag inte undan att jag kommer stå utan dig. Jag tror inte jag kommer stå, jag kommer nog ligga för tanken på att leva utan dig gör mig svag i hela kroppen. I denna skrivande stund försöker jag läsa texten högt för mig själv men likt ett gråtande barn får jag knappt fram ett ord.  
Innan denna inledning slutar vill jag framföra att jag tillängnar denna novell
till min mormor.

Gatulyktorna lyser svagt men tillbringar endå en lugnande effekt på denna
kalla natt. Jag ruggar ihop samtidigt som jag trycker händerna så långt in i
jackfickorna som det bara går. Jag tycker det är skönt att vara ensam, jag tycker om att tänka och klargöra saker för mig själv. Oftast har man svar
på alla sina frågor själv. Vägen och lång och tycks aldrig ta slut. För att lugna ner mig själv räknar jag de osäkra stegen som mina ben lyckas tvinga fram.
Ibland känner jag mig så osäker på mig själv att jag skulle kunna skriva en
självbiografi och kanske inte känna igen mig i den. Men ljuset från månen
lugnar ner mig och jag andas in den kyliga men klara höstluften. Vi brukade
gå och plocka svampar i skogen vid den här tiden på året. Jag minns hur
mamma pratade om det ödelagda huset varjegång vi åkte förbi med bil
trotts att det bara var en promenad bort från ditt hus, ditt hus i dylta. När jag var liten fick jag alltid ångest när jag åkte ifrån dig, och dylta. När vi hade passerat hallen kom oftast morfar och slog på oss lite skämtsamt och sa "har du fått någe stryk idag?". Jag vill hålla koll på klockan, så den inte slutar ticka för dig mormor. Jag vill mata fåglarna, så dom inte slutar sjunga för dig. Men allting verkar så långt ifrån och nu går jag här på min ödelagda,mörka väg mitt ute i ingestanns. Ingen riktning, inget mål. Men gatulycktorna finns här och ger ett svagt ljus så jag inte tappar bort den stig jag är menad att följa. I huset som jag brukade älska känner jag mig fången och spenderar så lite tid jag kan.

Jag tittar omkring mig och inser att jag är ensam, nu kan jag skrika så högt kan jag och ingen skulle höra mig. Jag skulle få utlopp för min ilska utan att någon skulle veta. Men jag har inte tid för sammanbrott och hela mitt liv verkar bestå av tider jag måste passa. Jag tror aldrig det tar slut egentligen. Tiden gör mig arg, det är en av de få saker vi människor inte kan kontrollera. Sanden rinner sakta ur glaset men hur kan vi låta sand avgöra våra öden? Jag har alltid trott att jag var menat för någonting större, men nu känns det som om jag har väntat förlänge. Den här vägen tycks aldrig ha ett slut så jag vänder mig om för att se hur långt jag har kommit. Jag känner mig äldre för varjesteg och nu önskar jag bara att jag var liten igen. Jag minns den dagen då min syster föddes, vi sov hemma hos min mormor. Min bror och jag, när jag vaknade satt hon i samma hörn av soffan som hon alltid satt i och tittade på mig och sa "du har fått en syster". Pappa hämtade oss samma dag och trotts min nya syster kunde jag inte sluta sakna mormor. När hon stod och lagade mat brukade jag läsa hennes dagbok för att räkna åldern på hennes minnen, jag brukade bli avundsjuk för jag aldrig kunde hålla mig att skriva dagbok. Jag brukade gå tillbaka till dagen då jag föddes och läsa vad hon skrev samma dag.
Jag minns att det stod "och idag fick Ingela en liten flicka" eller någonting sådant.


Jag brukar iakta människor, fantisera upp en film om deras liv. Jag blir så involderad i andras liv att jag glömmer att leva mitt eget ibland. Men då och då rycker någon tag i mig och jag fokuserar igen, för en stund. Men jag har lärt mig att uppskatta småsaker, en vind som drar förbi eller en stjärnklar natt. Himlen känns som en trygghet då jag kollar upp och inser att jag alltid kommer titta på samma himmel. Försöker hålla fötterna på marken och låta dom föra mig frammåt. Vissa dagar känner jag mig ostopbar, jag tror att det är musiken som har hjälpt mig. Som ett plåster på såren har den stoppat blödningarna. Jag vill rymma från mitt huvud och ta mig ut i friheten. Jag vill släppa ut mina vingar och flyga. Och det vet jag att jag alltid kommer kunna göra med min mormor i mitt hjärta.

more I had to change I just stayed the same




RSS 2.0